Hästens sociala liv

Flockstrukturen

Att hästen är ett flocklevande djur innebär att många av de beteenden som hästen använt för att överleva i det vilda bygger på att flocken hjälps åt att upptäcka faror och försvara sig mot dem.

I vilt tillstånd lever hästar i mindre grupper (så kallade harem) som består av ett eller flera ston, deras avkommor och en eller flera hingstar.

Flockar har en tydlig hierarki som minskar konflikter. Rangordningen är dock sällan linjär och handlar mer om vem som har företräde till resurser som mat och vatten än om en strikt envåldshärskare.

Hästar anpassar därför ofta sina beteenden till vad de andra i flocken gör – sover, äter, dricker, förflyttar sig etc. Om en häst uppmärksammar en fara i omgivningen varnar den och övriga hästar reagerar på samma sätt som den första hästen. Flocken är en stor trygghet för hästen. Det är därför inte så underligt hästar kan ha svårt att bli lämnade ensamma i stallet eller hagen, att gå ifrån stallbacken eller att gå in ensam i en transport.

Bildar starka band till andra hästar

Hästen bildar starka band till andra hästar och känner sig tryggast i en stabil grupp. Hästen kommunicerar med alla sina sinnen och den fysiska kontakten med andra hästar är viktig för sammanhållningen.

En av de aktiviteter som stärker sammanhållningen mellan hästar i flocken är att de putsar/kliar varandra runt manken och nedre delen av halsen och mankammen. Putsningen stärker relationen mellan hästar och har en positiv fysiologisk effekt då den ökar utsöndringen av hormonet oxytocin som verkar lugnande och sänker hjärtfrekvensen.

Viktiga sociala beteenden

Att klia och slicka varandra på ställen de själva inte når (främst manke och hals) är mycket viktigt. Det stärker deras sociala band och sänker hjärtfrekvensen, vilket verkar stressreducerande.

Hästar är experter på att läsa av varandra. De kommunicerar subtilt genom kroppshållning, öronspel, svansföring och olika ljud (gnägganden och frustanden).

För att känna sig trygga när de sover (särskilt den djupsömn som krävs) turas flocken om att hålla vakt så att de andra kan slappna av.

Relation till människan

Hästar är flockdjur som även kan utveckla starka sociala band till människor. En häst som trivs med sin människa kan visa tillgivenhet genom att söka närhet, vila huvudet mot ens axel eller nafs-putsa försiktigt på ens kläder. För människan bidrar hästen i sin tur ofta till hälsa, gemenskap och meningsfull fritid.

För att tillgodose hästens sociala behov är det viktigt att hästen får gå i hage eller lösdrift tillsammans med andra hästar. Dessutom är det betydelsefullt att hästen vid installning är inom räckhåll för kontakt med andra hästar. Majoriteten av hästar hålls i traditionella stallboxar och får daglig tillgång till utevistelse i hagar. Dessutom har olika former av lösdrift blivit alltmer populära, vilket innebär att hästarna tillbringar dygnet runt i en stor hage med tillgång till en ligghall.

Hästar är naturligt anpassade för ständig rörelse, att söka efter föda och att interagera socialt med andra hästat. Lösdrift möjliggör också för hästen att utnyttja sitt naturliga rörelsemönster, vilket är avgörande för dess välbefinnande. Genom att låta hästen röra sig fritt i hagen och välja när den vill vila i vindskyddet eller ligghallen, ges den möjlighet att tillgodose sina naturliga behov på ett adekvat sätt.