Juni trängde sig på
Sommaren överraskade mig i år (också). Maj försvann och det grämde mig, förstås. Med näsan knappt över vattenytan och precis på håret tog jag mig igenom ett par obligatoriska- och en fördjupningskurs på forskarutbildningen, till det ska läggas ett par konferenser och inflammation i käken. Huga huga. Men juni trängde sig på och blev till juli och kvällarna pockade på, viskade om viktiga saker, om vördnad för magin i naturen och ett budskap om att stanna upp. Käk-inflammationens gick över och jobb-toppen planade ut. In i schemat smög sig två ponnyer, Silver och Bonnie. Vita som snö och till åren komna, välutbildade, med humör och en godhet som smälter hjärtan. Till och med tonårshjärtat här hemma. Jag som jämt tänkt att jag är både för tung och lång fick ge mig och vi travar glatt på, både de och jag. Tack till era mattar Anne och Marie som tycker det är roligt att vi rider, jag och den lilla (snart tonåriga) ungen här hemma.
Utöver glädjen (och träningsvärken) över de två Bonnie och Silver, om man tar damerna först, så är det som vanligt med stall, man möts över gränserna och har hästarnas bästa för ögonen som gemensamt intresse. Man jobbar med olika saker, är i olika åldrar och ingenting spelar roll. Det är hur man tar hand om sin häst, hanterar hästar, sköter stallet och förmår att göra sitt men också hänga med det kommer an på. Befriande. Jag som hängt vid en dator hela våren njuter extra av stallmiljön nu och känner en sådan tacksamhet över att få ta del, och bidra och ha möjligheten att snusa på en hästmule även under sommaren då ridskolan är stängd. Det gör något med mig, som jag har med mig även utanför stallet sen. Något som är svårt att förklara men som alla som får sig en buff ibland, som tar om en nosrygg och burrar in näsan bakom hästens näsborre och med vilje drar in lukten och som inte knorrar över dammet som letar sig in i öron och de egna näsborrarna, känner väl. Allt det där ska jag se om jag lyckats fånga i de noveller som ligger och väntar i byrålådan, som ska ses över och skickas in för bearbetning i början av hösten. Sommarjobb helt enkelt. Förutom att få lufta två fina fyrbenta nu och då.
Ha det väldigt fint i sommar
Susanne Larsson, ponnymorsa och författare för funktionshinderområdet med forskarambitioner