Hästens tänder

Hästens mjölktandsuppsättning utgörs av 24 tänder

Hästens tänder. Det permanenta bettet utgörs av 36-42 tänder, varav 12 framtänder och 24 kindtänder samt eventuella vargtänder och betar. Tandväxlingen börjar vid cirka 2,5 års ålder och håller på till att hästen är 4,5-5 år.

Betarna kan komma fram även efter detta, vanligen fram till 7-8 års ålder. Omkring 50 procent av alla hästar får vargtänder. Dessa bryter oftast fram under hästens första levnadsår.

Emaljen i tanden är det som ger skärpan i bettet, vilket gör att hästen kan tugga på ett korrekt sätt. Vartefter tänderna slits när hästen äter så förskjuts nytt tandmaterial fram eftersom hästen har en så kallas fördröjd rotutveckling. Tänderna slits i allt långsammare takt ju äldre hästen blir och när det totala emaljkapitalet är förbrukat så kan hästen inte längre tillgodogöra sig födan.

Hästens liv går då mot sitt slut. Hästen är en utpräglad gräsätare och är skapt för att äta cirka 14-16 timmar per dygn. För att bibehålla en god munhälsa (och därmed även stor påverkan av övriga hälsan) är det av stor vikt att ge hästen rikligt med grovfoder. Till gamla hästar kan kraftfodret med fördel ges uppblött så att hästen bättre kan tillgodogöra sig fodret.

Hästens mun är känslig och det bör man ta hänsyn till när man väljer bett och nosgrimma. Det är naturligtvis av största vikt att även den som håller i tygeln eller tömmen är medveten om hur känsligt organ det är man kommunicerar med.

Källa: Svenska Ridsportförbundet