Dessa blöta hästtäcken

Lilly har blivit riden. Ida red henne i lördags och hon var lugn och fin . Lilly var lite stel men hon har inte ridits på många veckor nu. Även Emma på Heljar och Petra på Graciano red ut.

De tre red ut i regnet

Skönt att hästarna kommer ut och få slippa de leriga hagarna som det är mycket av  just nu . Dessutom har så mycket regnande gjort att det hänger många hästtäcken på tork i stallet . Det är inte utom att jag önskar att bättre väder kan få komma för att bryta det tråkiga för människor och hästar.

Självbetjäning i carporten fungerar bra . Nu är alla rid skyddsvästarna sålda . Så bra att de kommer till nytta . De har länge hängt inne i stallet , dammiga och tråkiga innan jag fräschade upp dom och hängde upp dom i gårdsbutiken synligt.  Några personer med småbarn på hästryggen , stannade och provade och köpte dom .

Under dagen i dag söndag , kom en annan kvinna mot mig på gården . Fick veta att hon flyttat från Malmö till Skurup och att hon letade något ställe att kunna rida .Eftersom jag har medryttare till de tre hästarna , berättade jag om den fjärde hästen Imperia som är känslig och ängslig att det är svårt att förstå sig på henne. Kvinnan berättade då att hon tränat fullblodshästar och tyckte att det var en utmaning att vända om sådana hästar.  Hon ville gärna hjälpa till med det. Hon ville ha mitt mobilnummer. Nu återstår det att se om hon hör av sig . Alltid roligt med intresserade . Jag tar emot all hjälp jag kan och så blir det även lite sällskap här på gården. Cicci, som tränat Imperia tidigare kommer även hon snart ut. Det är den där första vår solen som får människor att krypa ut från sina ställen .  

Cicci med Imperia

På tal om att jag längtar efter våren, såg jag snödroppar kommit upp i trädgården och Heljar har börjat fälla sin långa vinterpäls (kanske lite väl tidigt ?) 

Till sist denna blogg har jag fått veta om fjällryttaren , en svensk dokumentär och jag har förstått att det är delade meningar om det äventyret. Jag har inte sett den ännu , min man såg programmet en liten stund och såg då hur hästen höll på att förloras.  Jag är inte säker på att jag vill se, har som sagt blivit så känslig för sådant. Nu slutade det bra men kanske inte andra ska uppmuntras att möta sitt öde ute i vildmarken på det viset.