En förändring sveper in v 33

En nyårs tid har anlänt, liknande mitt nya sinnes lag just nu.

Ghia Pia , det var hennes smeknamn, rimmade så bra.

Det var ännu sommar i söndags , jag hade klänning på och  bara fötter i sandaler. Jag och medryttare skulle förlänga bete säsongen för Ghia o Imperia genom att byta över till hagen mitt emot. Det var då jag såg att döden var på väg för att hämta  hem Ghia. Hon rullade sig fram och tillbaka och jag tänkte på koliksmärtor. Efter några sekunder ville jag få upp henne och hon förstod att resa på sig , sträckte ut sina framben och gjorde ett försök att få upp bakdelen men misslyckades . Ghia blev sittande på rumpan som man kan se hästar på cirkus. Nytt försök och ett till . Hon kom upp till sist men vacklade som om hon fortfarande inte hade kraft att korrigera balansen. En tanke for genom huvudet , blev till en handling . Vi tog hem de två till stallet och det vari denna minut som jag förstod att det inte skulle fungera längre med Ghia i livet.  Förnedrande för hennes del att inte kunna ta sig upp. Dåligt av mig att inte upptäcka hennes dilemma tidigare.

Redan på söndagen ringde min man till trotjänartjänst AB och bokade en tid för avlivning. Det är en inre stress att människan ska styra över liv och död men samtidigt får jag se det så att det är en möjlighet att kunna hjälpa till att avsluta livet på ett värdigt sätt.

Väl hemma i hennes box såg jag hur mycket i vikt hon tappat. Inte konstigt att hennes kropp försvagats successivt. Om man inte kan bota ålderdom så kände jag att kunde åtminstone lindra hennes besvär. Jag hade Metacam, smärtlindring, antiinflammatoriskt kvar sedan före betessläppet. Hon fick det i juni för att se om hennes bak kota kunde bli bättre. Det fick hon  till sista natten . Hon borstades ren och blank, styngflugans ägg avlägsnades och därefter en stalltäcke på. Hon åt gladligen upp sitt kraftfoder , precis så som jag alltid blandat till henne. Dessutom med skivade  morötter i. På måndags morgonen såg jag att hon stod upp och tittade ut genom luckan som hon brukade. Jag hade haft tanken om att hon kanske hon  la sig i halmen och inte kunde ta sig upp. Nytt kraftfoder och sitt hö på morgonen , precis som vanligt. Därefter tog jag farväl av henne för att köra till mitt arbete. Min man var hemma och Mats, som han heter som har Trotjänartjänst  AB kom vid  09.30. Allt gick så lugnt och värdigt till. Vi har haft Mats alla de gånger det  har varit nödvändigt avliva någon häst. Jag har inte träffat honom men min man Johan beskriver honom som en fantastisk duktig, både i hantverket men även allt runt omkring med sorgsna själar och med respekt för hästen . Han startade sitt företag med sin speciella inriktning för många år sedan då han sa upp sig från ett slakteri där det inte gick bra till.

Ghias tårta , hon firade sin 30 årsdag den 20/5 i år.
Ghias tårta , hon firade sin 30 årsdag den 20/5 i år.

Ja, saknaden är stor men jag är tacksam för att Trotjänartjänst hjälpte Ghia över till de evigt gröna ängarna för att möta upp före detta Conquistagårdshästar och kanske någon från travtiden.

Ett värdigt slut och hon fick ett långt liv här på gården . Ovädret med ihålligt regnande drog in strax efter hennes död och inte förrän idag har hennes gravljus brunnit ut och solen tittar försiktigt fram igen

Något liknande kan jag känna i min själ. I allt vemod så föds en ny bättre känsla, bäst för henne och en tankeställare för mig om att glädjas och uppskatta då det är som bäst.

Det sista är friskvårdsdelen, att inte vara självisk utan se problemen från ett annat perspektiv att kunna vara till hjälp. 

Ghias ros . Samma dag hon dog, (i måndags) planterade jag denna ros till hennes minne.
Ghias gravljus Utanför hennes boxdörr brann hennes gravljus fram till i morse.

Comments

mood_bad
  • No comments yet.
  • chat
    Add a comment