Brittsommar v 36
Allt kommer ifatt en. Jag har undvikit att öppna Italias blåa säck från det jag fick ta hem från djursjukhuset i Helsingborg, dagen efter hon dog. Fleece täcke , grimma och en fin flätad svans… Säcken har legat i tvättstugan väl dold för att inte bli påmind om hennes bortgång.
Fortfarande har inte hennes flitiga medryttare under 7 års tid, hört av sig. Det verkar som en avslutad kontakt från hennes sida. Kanske inte tiden läker alla sorger eller så är hon missnöjd med mitt , (vårt) beslut att avsluta hennes lidande? Det ger mig en dålig känsla att jag inte gjort tillräckligt för Italias , trots alla rekommendationer och osäkra prognoser. Jag följde hennes smärtor från klockan 10.00 på morgonen till 18.00 på kvällen den där torsdagen 17/12. Det är kanske det som skiljer en hästägare från en medryttare. Verkligheten och allt det svåra bakom besluten , jämförelse med en träff i boxen och härlig ridtur i naturen.
Saknaden efter Italia borde ju vägas upp av jag faktiskt har hennes avkomma , vårt sista föl, Imperia . Möjligheten att forma och utveckla Imperia ,i år 5 år. Imperia är mycket speciell , lite väl tidskrävande i mitt tycke. Dessutom är hon inte så hög , kanske 1.40 , 1.45 cm och smala ben så hennes ryttares vikt bör inte gå över 65 kg. Detta medför att jag kommer inte att kunna rida henne även om jag går ner mina 5kg övervikt. Hon förtjänar en lättare medryttare som kan omvandla henne till den hon är, till en fantastisk ridhäst. En häst askungen saga . Eller varför inte den fula ank ungen som blev en vacker svan.
Jag vill gärna ha kvar henne men för hennes skull skulle jag kunna tänka mig en ny yngre ägare med ambition att få en paso peruano häst med den där fantastiska kvalitets tölten. För tölta kan hon, nedärvt från sin mamma ( Italia travade aldrig) . Pappa Graciano SCL finns också på gården , premie hingst 2017 i Neumünster och farfar är vår kära Gaucho E.K premie hingst , även han.
För övrigt har det storstädats i sadel kammaren idag . Mycket ”bra ha saker” har körts till återvinnings stationen. Min man har lyckats skära ner det mesta av höga bränn nässlor och den andra växten med stora gröna blad med busk röjaren.
Gällande friskvårds biten vill jag framföra vikten av bearbeta sorgen och döden. Att avstå djur för att inte kunna ta döden som en utväg från lidande, medför en stor förlust av ens egen livskvalitet att få vara med djur . Ge dem lika mycket under deras livstid som de ger dig. Prioritera deras promenader, deras ridturer och lek, detta framför sittande framför TV och annan skärm tid. Då känns det berikande att ta farväl av sitt djur då man vet att deras liv har varit bra.
Sorg kan även vara förlust av en förälder, en äkta make /maka , en käraste, en livskamrat eller arbetskamrat, men samma känsla gäller, ge kärlek och tid medan det varar. Som jag skrivit tidigare i bloggen (Stig Johansson) , ”inte visste jag att alla dessa dagar, var livet självt.
Professionell hjälp att gå vidare finns , och tveka inte att söka den hjälpen om det skulle behövas . Även döden är en del av livet som behöver bemötas.
Efter detta ämne, ser jag fram emot den fina Brittsommar vi har och att promenera med hundarna och leta svamp.
Medryttare kommer imorgon .
Slutligen , då jag tog bort Ghias gravljus i går, flög en sorgmantelfjäril upp från hennes kruka med skyddsängeln utanför hennes box. Jag tolkar det som att hon är framme vid de evigt gröna ängarna nu. Tänker på allt fint jag och andra har haft med Ghia och Italia.
