Det goda värdskapet och genier som äger

Den här bloggen går delvis i bokens tecken. Mest i hästens, förstås. Jag tror att böcker och hästar, utöver mina människor och nära relationer förstås, är det som ger mig balans i tillvaron. Vem hade jag varit utan de böcker jag läst? Någon annan så klart, och allt jag läst har förstås inte gjort gott men det har lärt mig, gjort mig mer tolerant, och empatisk. Och, vem hade jag varit utan mina hästar-, och de stall jag varit i. Någon annan, faktiskt, och det är jag helt övertygad om, mindre trygg i mig själv (med mer ryggont också) och med sämre lyhördhet och empati. Med böckerna kom inte bara en hyfsad (ja det beror på vem du jämför med) allmänbildning utan också förmåga att se saker från fler horisonter än min egen. Och med hästarna kom det inre lugn jag kan uppleva att många av oss har. Lugnet av deras malande käkar när höet tuggas, dofterna som går rätt upp i hjärnan och blir till gröna ängar, mörka skogar och ångande jord och rytmen i deras rörelser gör något med oss. Mig jordar det. Vetskapen om att jag kan få ett stort djurs förtroende, och föra det framåt på ett säkert, ibland vackert (!) sätt påverkar inte bara min hållning, utan hela min självbild i positiv bemärkelse. Mitt ledarskap också tror jag. Precis som forskningen säger. Terapi och utbildning på samma gång, det är väl underbart att det växer fram verksamheter, kurser och forskning kring hästens betydelse i både behandling och ledarskapsutveckling. Jag noterar nöjt att min lilla unge slukar böcker, och vant flyttar en häst när det behövs. Nu för tiden hänger jag inte runt henne precis hela tiden då det ska göras i ordning hästar. Jag vet, och kan signalera att hon kan själv. Kan själv är också temat för den första lilla berättelsen om barn och hästar som håller på att bli till här hemma i radhuset.

Ikväll har jag gottat mig i min face-book-grupp Stallmorsor. Det är dags för stalltjänst i morgon och matlådor, kaklådor och ombyte är iordningställt. Jag ska dessutom rida pigga och fina herr Sjuttonåring och förnya träningsvärken lite grann. Sen blir det hör och häpna lite teater också. Feminism och antirasism står tydligen på programmet när det ska ”slängas pattar i taket” som pjäsen nästan heter. Sen, efter det, ska jag sjunka ner med böcker igen. En om det goda värdskapet som jag fick i min hand i veckan (Gunnarsson och Blohm). Den verkar roligt skriven, och handlar om hur det blir så mycket bättre om vi ser oss som värdar, och månar om de vi jobbar för, tar emot och ska lotsa. Jag vet att med värdskapet kommer, eller finns som grund, en stolthet. Den som är stolt kräver respekt, och beter sig också gott för att den har något att uppehålla. Så är det i vår ridklubb också. Många är stolta, och bidrar till att den goda stämningen, det goda bemötandet (också av hästarna) och den höga kompetensen består. Det är verkligen något att värna. Jag ska också smygkika i mitt nyförvärv, Genier av Moa Gammel som intervjuat folk hon tycker verkar äga sitt liv. Jag ska låta mig inspireras, och se vad jag kan göra för att öka känslan av att jag äger mitt liv, min tid och mina andetag.

Jag vet att jag kommer att svära i morgon bitti när vi ska iväg här, en lördagsmorgon, fast högarna växer, diskmaskinen (som just sagt upp sig) inte tömt sig och katten vill leka. Men jag vet också att jag kommer att dra in stall-lukten djupt i mina lungor, gilla att bli trött av att mocka boxar, skratta gott med de andra och känna mig nöjd när jag sätter foten i stigbygeln.

Det finns en sak till som balanserar mig, och det är de möten jag har med människor som antingen har en funktionsnedsättning och en LSS-insats, eller de som utför den. De förra för att jag känner en sådan respekt för vad de drar runt och för att många av dem inte förställer sig, utan är, säger och gör mer av det som faller dem in. Där har vi att lära tänker jag. Och de senare, som i veckan som gått på utbildningsdagar för Hallstahammars kommun, engagerar sig, värnar funktionsnedsattas rätt att ta del och påverka och vill deras väl. Sådana krafter ger energi.

Susanne Larsson

Författare, utbildare inom funktionshinderområdet

och stallmamma

Comments

mood_bad
  • No comments yet.
  • chat
    Add a comment