Ryttarens ansvar för vagnskadan får därmed bedömas med stöd av skadeståndslagen vilken förutsätter vållande, oaktsamhet, hos ryttaren.
Eftersom biltrafik anses utgöra en farlig verksamhet har lagstiftaren stiftat en särskild skadeståndslag, trafikskadelagen, och kombinerat de stränga ansvarsreglerna med en obligatorisk försäkring som täcker ansvaret. Ersättning ur trafikförsäkring räknas inte som skadestånd i teknisk mening utan den term som används är ”trafikskadeersättning”. Däremot tillämpas den generella skadeståndslagen vid beräkningen av ersättningens storlek.
Lagen reglerar skyldigheten att betala trafikskadeersättning eller snarare rätten till trafikskade-ersättning. Eftersom bilisten är skyldig att teckna trafikförsäkring förutsättes parterna nyttja denna istället för att väcka talan i domstol. Lagen reglerar även ur vilken försäkring ersättning skall utgå.
Hur omfattande är då bilistens ”stränga” ansvar? En förutsättning för ersättning är att skadan uppkommit ”i följd av trafik” med ett motordrivet fordon. Lagen skiljer därefter mellan ersättning för personskada (ryttaren samt förare och passagerare i bilen) och ersättning för sakskada (hästen samt bilen).
Den som lider personskada har alltid rätt till trafikskadeersättning. Förare och passagerare skall nyttja försäkringen för det fordon i vilken de färdas. Ersättning till annan, t ex ryttaren eller fotgängare och cyklister, kan utkrävas från valfri bilförsäkring.
Bestämmelserna om trafikskadeersättning för sakskada är åtskilligt mer komplicerade. Vid skada mellan motordrivna fordon gäller ett culpaansvar, d.v.s. oaktsamhet, medan det vid annan sakskada är i princip strikt!
Skador på det egna fordonet och egendom som befordras med det ersätts aldrig ur fordonets trafikförsäkring. Det har ansetts vara vars och ens sak att avgöra om han vill ha försäkringsskydd för skador på sin egen bil, t ex genom att teckna vagnskadeförsäkring.
För skador på annat fordon och på egendom som befordras med detta utgår ersättning ur trafikförsäkringen för det fordon vars förare orsakat skadan genom vållande, oaktsamhet.
För skador på annan egendom, t ex den som tillhör ryttaren, fotgängaren eller cyklisten, utgår ersättning ur trafikförsäkringen oberoende av vållande hos bilföraren.
Ryttare, fotgängare, cyklister m fl har därmed rätt till ersättning för de sakskador de lider till följd av en trafikolycka med en bil.
Av det föregående framgår att bilisten har ett till synes strikt ansvar för de skador denne åsamkar ryttaren samt dennes häst. Ersättningen kan dock jämkas under vissa förutsättningar. Trafikskadeersättning med anledning av personskada kan jämkas om ryttaren själv uppsåtligen eller av grov oaktsamhet medverkat till skadan. Trafikskadeersättning med anledning av sakskada kan jämkas om vållande på ryttarens sida har medverkat till skadan. Jämkning sker efter vad som är skäligt med hänsyn till den medverkan som förekommit på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.
Saknar bilisten föreskriven trafikförsäkring har ryttaren givetvis fortfarande rätt till trafikskadeersättning!
För ersättning avseende personskada ansvarar försäkringsanstalterna tillammans genom trafikförsäkringsföreningen.
Frågan är då vilket ansvar hästägaren har gentemot bilföraren? Eftersom trafikskadeersättning inte lämnas för skador på bilägarens eget fordon uppkommer frågan om ägaren kan utkräva skadestånd från ryttaren i de fall han inte har någon vagnsskadeförsäkring.
Eftersom vagnskadan i dylika fall inte kan krävas med stöd av trafikskadelagen får ansvarigheten sökas i annan lagstiftning.
En hästägare har i motsats till en hundägare inget strikt ansvar för de skador hästen orsakar. Ryttarens ansvar för vagnskadan får därmed bedömas med stöd av skadeståndslagen vilken förutsätter vållande, oaktsamhet, hos ryttaren.
Även skadeståndslagen har bestämmelser som medger jämkning av skadeståndet under vissa förutsättningar.
Eftersom omständigheterna är olika vid varje olycka finns inga generella svar på när ryttarens rätt till trafikskadeersättning kan jämkas. Det finns inte heller någon välutvecklad rättspraxis där ryttaren krävts på skadestånd för skada som inte täckts av bilistens egen försäkring.
Bilister har av hävd ett stort ansvar för sina handlingar i trafiken medan ”oaktsamhetströskeln” för en ryttare är högre. Denne anses, troligen, oaktsam först vid allvarligare avsteg från sina åligganden i trafiken.
Skulle ryttaren anses vållande till skada får man hoppas att denne har en ansvarsförsäkring som omfattar händelsen. Bilisten kan då erhålla ersättning ur ansvarsförsäkringen.
Källa: Agria