Tillbaka till den gamla tiden
Tillbaka till den gamla tiden. Lilly och Graciano har sakta men säkert satts igång . Lättviktaren Ida rider Lilly och Kajsa som också tillhör lättvikts klassen , rider Graciano. Det är korta skrittrundor som gäller för att komma igång försiktigt. Båda känns bra efteråt i benen , inget som tycks ge dom efterbesvär så här långt.
Kajsa tar även ut Imperia och i lördags hade vi som mål 20 min och att passera en grind och det gick jättebra. Vi skulle ha nöjt oss med det. Det var jag som tänkte , vänder vi här kanske det blir en för pigg häst som vill gå hem på direkten.
En liten tur på den lilla stigen hem i skogen skulle bli ungefär samma tid så vi fortsatte . Både Kajsa och Imperia klarade det galant fram tills det var några minuter kvar innan vi skulle vara hemma. Det var ett litet blött område som skulle passeras och Heljar traskade glatt över men inte Imperia. Kajsa hoppade av och försökte leda över henne .
Efter ett tags försök insåg jag att tiden sprang iväg och Kajsa hade en tid att passa . Vi vände om för att ta en annan stig ut till ”vår” grusväg . Det var här vi mötte på motstånd med träd som fallit ner huller om buller förra helgen i stormen. Imperia fick panik med alla kvistar och grenar och tog till flykt så att Kajsa blev tvungen att släppa taget. Tränset gick itu och Kajsa försökte närma sig henne långsamt .
Jag sprang !! hemåt för att hämta grimma och grimskaft + äpple , morötter i en hink. Väl tillbaka hade situationen lugnat ner sig . Imperia stod med Kajsa och Heljar med Emma tryggt inpå. På med grimman och därefter gick vi samma runda vi kommit tillbaka till stallet. Vad lär man sig av detta? Jo att aldrig göra mer än vad som var tänkt från början , eller…… som flickorna resonerade , att vi nu vet hur Imperia reagerar på grenar och kvistar i smala passager . Det viktigaste var att ingen kom till skada.
Söndagens busväder fick en att vilja gå in och sätta sig framför brasan. Men stallsysslor måste göras så jag var ute i stort sett hela förmiddagen med regnställ och mössa på ( finns inget dåligt väder bara dåliga kläder…). Då jag kröp igenom staket vid ena lösdriften fick jag syn på något som förgyllde just denna mörka trista förmiddag . I den lilla ört trädgård som på grund av tidsbrist och ointresse av trädgårds skötsel är mer en ogräsodling, lyste det mörkt vinrött som nere i södra Europa. En klase med röda vindruvor kunde ses mitt i allt det förvuxna. Söta och goda hemmaodlade, jag blev bara så glad av den oväntade upptäckten.
Även en styck fikon har kommit på fikonträdet som planterades i våras. Hade det inte varit för allt ogräs plockande skulle det vara roligare att odla sina egna grönsaker.
Ja , så har vi återgått till ”normal tid igen ”. Personligen hade jag velat ha ”normaltid ” hela tiden.
Tillbaka till den gamla tiden
Tillbaka till den gamla tiden Tillbaka till den gamla tiden Tillbaka till den gamla tiden Tillbaka till den gamla tiden
